AI-baserade följeslagare kan snart råda bot på ensamhet, menar psykologen Paul Bloom – en gåva till isolerade och äldre, men en fara för unga, som behöver erfara det arbete som krävs i verkliga relationer. Vad händer då med en generation som växt upp med chattbotar som aldrig kräver en ursäkt och aldrig tröttnar på att lyssna till en berättelse? Bloom presenterar en annorlunda och mer hoppfull lösning: en väg som låter oss luta oss mot AI utan att förlora vår mänsklighet.
Paul Bloom är en kanadensisk-amerikansk psykolog och författare, känd för sin forskning om människans moral, empati, barns utveckling och hur vi förstår andra människor. Han har varit professor vid Yale University och är professor emeritus där samt professor vid University of Toronto.
Vad är han särskilt känd för?
Det mest uppmärksammade är hans tankar om empati och medkänsla. I sin bok Against Empathy: The Case for Rational Compassion från 2016 ifrågasätter han uppfattningen att mer empati alltid leder till bättre beslut.
Hans resonemang kan sammanfattas i tre punkter:
- Empati: Vi känner vad en annan människa känner och kan själva uppleva hennes smärta eller glädje.
- Medkänsla: Vi bryr oss om en annan människa och vill hjälpa henne, utan att nödvändigtvis själva uppleva samma känslor.
- Genomtänkta beslut: Vi behöver ibland använda förnuft och rättvisa för att avgöra hur vi bäst hjälper människor, i stället för att enbart följa våra känslor.
Bloom menar exempelvis att vi lättare engagerar oss i en enskild människas lidande än i tusentals människors lidande när det beskrivs med statistik. Våra känslor kan alltså påverka våra bedömningar och göra oss mindre rättvisa.
Vad betyder hans idéer för relationer mellan människor?
Det är särskilt intressant i sammanhang där människor har olika erfarenheter, behov och förväntningar.
Tänk dig att en kvinna berättar om något som gör henne ledsen. Mannen behöver inte själv känna exakt samma sak för att kunna lyssna, försöka förstå och visa omtanke. Han kan ta hennes känslor på allvar och samtidigt tänka efter vad som faktiskt skulle hjälpa henne.
Det är en viktig skillnad: Man behöver inte känna exakt som en annan människa för att behandla henne med värme, respekt och omtanke.
Bloom förespråkar inte känslokyla. Hans poäng är snarare att medkänsla, eftertanke och förnuft ibland hjälper oss bättre än att helt dras med i andras känslor.